Glamourama
Precis kollat klart de Glamourama avsnitten jag missat. Älskar det programmet. Bästa! Synd att det va sista avsnittet idag. Anna Hibbs är favoriten, men det är bara för jag har läst hennes blogg så lång tid nu. Men Petra är ju också så jävla skön tycker jag haha.
Har suttit och funderat lite (läs:massor). Jag är så glad över att jag fått det jobbet jag har nu. Det räddade fan mig asså haha. All den där jobbångesten är som bortblåst. Känner mig så lyckligt lottad. Nästan för bra för att vara sant och jag bara väntar på att den där bomben med otur eller olycka ska komma. Jag är inte van med att ha turen på min sida.
Jag känner att jag måste ta tag i mitt liv. På riktigt. Nu har jag ett jobb. Det är ett steg på vägen. Nästa fredag ska jag köpa gymkort. Ännu ett steg. Spara pengar gör jag också. Dock till en spårad utomlandsresa till i sommar. Men det är verkligen nånting jag behöver.
Men ändå känns det som att det är nåt som fattas. Jag känner att jag behöver träffa nytt folk. Känner mig ensam, men samtidigt inte. Svårt och fatta hur jag menar kanske. Det är den värsta känslan jag vet. Känslan av ensamhet. Jag hatar att vara ensam. Egentligen vill jag ha sällskap ALLTID. Saknar det där spontana men ändå små sakerna. Äsch, vet inte ens själv vad jag menar. Men lite nytt folk i tillvaron skulle inte skada. Frågan är bara hurfan man träffar nytt roligt folk i en stad full av idioter haha.
Blir bara avundsjuk på vissa personer som har det jag inte har. Men så är det och kommer alltid vara liksom. Bara att acceptera.
Nej, nu ska jag kolla klart på reprisen av Boston Tea Party som jag missade i måndags för jag deckade i soffan. Sen ska jag joina Tyra i sängen som ligger och sussar så sött. Gosevovve!
Kram!
Har suttit och funderat lite (läs:massor). Jag är så glad över att jag fått det jobbet jag har nu. Det räddade fan mig asså haha. All den där jobbångesten är som bortblåst. Känner mig så lyckligt lottad. Nästan för bra för att vara sant och jag bara väntar på att den där bomben med otur eller olycka ska komma. Jag är inte van med att ha turen på min sida.
Jag känner att jag måste ta tag i mitt liv. På riktigt. Nu har jag ett jobb. Det är ett steg på vägen. Nästa fredag ska jag köpa gymkort. Ännu ett steg. Spara pengar gör jag också. Dock till en spårad utomlandsresa till i sommar. Men det är verkligen nånting jag behöver.
Men ändå känns det som att det är nåt som fattas. Jag känner att jag behöver träffa nytt folk. Känner mig ensam, men samtidigt inte. Svårt och fatta hur jag menar kanske. Det är den värsta känslan jag vet. Känslan av ensamhet. Jag hatar att vara ensam. Egentligen vill jag ha sällskap ALLTID. Saknar det där spontana men ändå små sakerna. Äsch, vet inte ens själv vad jag menar. Men lite nytt folk i tillvaron skulle inte skada. Frågan är bara hurfan man träffar nytt roligt folk i en stad full av idioter haha.
Blir bara avundsjuk på vissa personer som har det jag inte har. Men så är det och kommer alltid vara liksom. Bara att acceptera.
Nej, nu ska jag kolla klart på reprisen av Boston Tea Party som jag missade i måndags för jag deckade i soffan. Sen ska jag joina Tyra i sängen som ligger och sussar så sött. Gosevovve!
Kram!
Kommentarer
Trackback