johannaschwerin

Har läst igenom lite gamla inlägg i bloggen nu. Skulle leta upp vilket datum jag började praktiken. Har försökt snickra ihop ett CV och ska skriva personligt brev också. Går inte så jätte bra..
När jag läste alla gamla inlägg fick jag lite ont i magen. Jag har mått rätt dåligt många gånger, och jag det är en sak jag måste lära mig. Att prata med folk när jag mår dåligt!
När jag känner mig nere stänger jag in allt i mig själv. Pratar knappt med någon och låtsas som ingeting. Bara skrattar och är den vanliga jag.
Jag vet att när man mår dåligt, är det bästa att prata med någon. Jag blir skitsur om jag vet någon som mår dåligt och inte pratar med mig. Men varför kan jag inte göra detsamma?
Jag har massor av underbara människor omkring mig som jag vet att jag kan prata med, men jag håller alla tankar och ord för mig själv. Jag orkar liksom inte ösa över mina problem på dom. Alla har ju sina egna problem.
Jag känner mig obekväm när någon frågar hur jag mår. Så istället säger jag att allt är bra och låtsas som ingeting.
Det är en person som vet allt om mig och som verkligen märker när jag mår dåligt. Det är min underbara vän Elina.. Vi pratade om det i lördags. Hon är den som vet absolut allting om mig, och om jag känner att jag vill prata med någon, så är det henne jag pratar med. Vet inte hur jag skulle klara mig utan den personen i mitt liv.

Vet egentligen inte varför jag skrev det här inlägget, men bara kände för att skriva av mig.
Nu ska jag väl fortsätta med det här CV skiten....


                                                                                       Jag vill att du ska förstå..